Recension: Walking Dead volym III

The Walking Dead, vol 3 – I Tryggt Förvar
Författare: 
Robert Kirkman
Översättare: Sara Årestedt
Finns utgiven på svenska sedan 2012-03-20

Den som inte orkar vänta på säsong tre av tv-serien The Walking Dead kan redan nu sätta tänderna i den tredje volymen av seriens förlaga i tidningsform. ”I tryggt förvar” är den tredje samlingsvolymen som getts ut på svenska och finns att köpa från Apart Förlag.

Efter att ha levt osäkert längst vägarna hittar Rick och de andra äntligen en plats som verkar kunna erbjuda den trygghet de behöver i den förfallna och zombieinfekterade världen. Som vanligt är det den sociala aspekten som skiljer Walking Dead från andra serier i samma genre. Charlie Adlard och Cliff Rathburn har absolut inte skyggat tillbaka från att porträttera blod och lemlästade kroppar i volymen men det som lyfter upplevelsen är den genomträngande känslan av rädsla och misstro karaktärerna emellan.

Tanken att ett fängelse, som i normala fall är designat för att hålla folk instängda kan fungera som en trygg bostadsplats när man vill hålla odöda människor utanför är självklart god. Men Rick och hans familj inser snabbt att det finns saker att oroa sig innanför murarna också – när något annat än zombies verkar försöka ta livet av dem. Det visar sig att de överlevande som redan huserar i fängelset inte är vakter utan dömda fångar… Frågan kvarstår därför, vem kan man lita på när alla sociala strukturer gått förlorade?

Om jag jämför den här volymen med de två tidigare så är det mer detaljerade och unika zombieutseenden jag saknar mest. De köttätande varelserna förekommer mest i stora klungor i den här volymen och har inte välsignats med samma detaljrikedom. Utöver den lilla kritiken har jag inget ont att säga om ”I Tryggt Förvar”, det är spänning från början till slut och nu längtar ingen mer efter del fyra än vad jag gör.

Och för er som undrar; ja, man kan läsa serietidningen utan att spoila TV-serien. Händelser är omkastade, nya karaktärer har plockats in/bort och jag som följer båda delarna känner att jag får ut det bästa av två världar!

+4
0
  

Recension: The Walking Dead Volym 1 (Jag vill bara ha mer!)

Det råder ingen tvekan om att The Walking Dead är årets mest hypade och kanske bästa TV-serie. Av den anledningen var mina förväntningar skyhöga på den serietidning som legat till grund för den omåttligt populära TV-produktionen.

Serien startar precis så som man är van att det startar i berättelser med zombietema. Någon vaknar upp på ett sjukhus och har ingen aning om att hela helvetet har brakat lös bakom de låsta dörrarna. I det här fallet är det polismannen Rick Grimes som upptäcker att de döda inte är fullt så döda som man skulle önska och ger sig ut på en till synes hopplös jakt för att hitta sin fru och deras son.

Trots att Rick självklart stöter på en hel del levande döda i sökandet efter sin familj är det tydligt att manusförfattaren Robert Kirkman har försökt (och lyckats) att bidra med något nytt till zombiegenren. Som han själv beskriver det i förordet har han ”aldrig gillat zombiefilmer som är splatterfester” och jag kan inte annat än att hålla med. Våld i all ära, men för att film eller serie av den här typen verkligen ska lyfta i mina ögon måste apokalypsen vara i fokus snarare än inälvor och blod som sprutar åt alla håll.

Det som Kirkman så underbart lyckas med är att lägga tyngd på den sociala biten och visa på hur samhällsstrukturen faller som ett korthus när man spränger alla förutsättningar för de sociala normer vi lever efter idag. Zombiefilmer ska vara en påminnelse om hur svaga vi är, hur beroende vi är av varandra och att oavsett vilka faror vi stirrar i vitögat kommer människan alltid att var sin egen största fiende.

Kudos också till Tony Moores för hans fantastiska teckningar som gör att man direkt fattar tycke för karaktärerna och börjar bry sig om hur det går för dem. Tack vare Moores filmiska tecknarupplägg förmedlas hela tiden den perfekta ”vad fan gör vi nu?”-känslan.

Volymerna är planerade att släppas 4 stycken per år. Jag längtar redan efter nästa! Volym 1 och 2 kan du köpa hos Apart Förlag genom att klicka här. 

(Svenska översättningen av Sara Årestedt är by the way skitbra).

0
0
  

Den enda sanna motivationen

Körde som vanligt dubbelpass på gymmet idag (det har blivit min nya grej), och när jag satt på spinnincykeln och trodde jag skull dö, försökte jag motivera mig med olika tankar.

- Tänk å ha så snygg rumpa som tjejen framför.
- Tänk att kunna ha mina favoritjeans igen.
- Tänk att orka mer rent allmänt.
- Tänk att våga visa dig i bikini igen.

Men ingen av dem lyckades motivera mig tillräckligt för att ställa mig upp i stående position och trampa på (det är mycket tyngre). Då kom jag på det.. Det som fick mig att kunna kötta på extra mycket hela passet och stå upp och trampa även när instruktören satte sig ner.

Zombies.

Såklart.

- Tänk att orka springa långt, slåss hårt och överleva i en zombie-apokalyps!

Där har vi en motiverande tanke om något. Alla fetton kommer ju dö direkt. 

0
0
  

Lite bilder från idag (måndag)

Jag känner att det blivit lite väl mycket tidsinställda inlägg här i bloggen de senaste dagarna. Det känns inte helt okej. Ni klickar er in här live och då är det bara rätt att jag uppdaterar live så mycket som möjligt också. Allt för er!

Idag har jag varit i plugget från 10 till nyss, och suttit i den här datasalen hela tiden. Vi har verkligen kämpat på idag. Jag har gjort klart storyboardsen för första akten på spelet och lagt upp hur vi ska arbete imorgon då det blir minst lika många timmar framför burken.

Jag börjar så smått lära mig att jobba på en Mac, även om jag får små utbrott nån gång i halvtimme över att det är så jävla jobbigt och bakvänt allting. Som ni hör är jag inte helt frälst på dataäpplet ännu.

Finn ett fel med den här bilden.. Förutom min leopard-topp från -97 (typ)..

Närbild på mitt halsband som är awesome. Någon som ser vad det föreställer? Tyvärr håller jag fram baksidan på bilden.. måste vara för att jag (som sagt) jobbat med bakvända Mac hela dagen.

Nu ska jag hoppa i träningskläderna och dra på Pilates, sen vankas det andra säsongens andra avsnitt av The (fan-frikkin-tastic) Walking Dead, hemma hos Emelie och Johannes.

0
0
  

Motivation

Nästa gång jag är på gymmet och ställer mig på löpbandet eller crosstrainern så tänker jag minnas den här bilden. Det måste vara den bästa motivationsplakatet jag någonsin sett.

Nu ska jag hoppa in i duschen, äta något och städa undan lite här på rummet innan jag glider över till Emelie och Johannes och hänger där framför Blizzcon-sändningarna. En lagom chill lördag helt enkelt.

Vad är era planer?

0
0
  

De vandrande döda

Igårkväll var alltså dagen kommen för att se det första avsnittet på den andra säsongen av The Walking Dead och tro mig, ingen har längtat mer än jag. Vi glodde som sagt (igen) igenom den första säsongen redan i förrgår för att komma i rätt mood. Nu kan jag knappt vänta tills nästa avsnitt kommer ut. Det som suger med att börja kolla på en serie i samma takt som den kommer ut.. mycket bättre att vänta ett halvår så man kan trycka i sig alla avsnitt på en gång egentligen. Men vem har sådan självdisciplin? Not me.

0
0
  

Ehum

Den här bilden skulle varit med i det förra inlägget, men jag antar att jag var alldeles för hungrig och ivrig för att lägga till bilden när jag skrev. Kom precis hem efter en liten sväng på stan. Hittade ett hårspänne för 25 spänn och en tröja för 145 kr. Inte storshopping, men jag hittade det jag behövde. Imorgon ska jag göra det tråkigaste med varje månad, värre än lingonvecka och allt, nämligen betala räkningar. Så. Jävla. Tråkigt. Men det är imorgon det! Nu ska jag svänga ihop lite middag och sen kila över till Emelie och Johannes, det blir såklart zombieslakt all night long. Det går inte att tröttna på.

0
0
  

Inlägg hämtat från min blogg på Loading.se

Ibland blir jag så trött på människor som är så jävla trånga i sina sinnen att de borde låsas in någonstans. Idag satt jag och en grupp människor från min klass och snackade skit. Någon nämner filmen 28 Dagar Senare och jag tar såklart alla chanser som ges till att komma igång och snacka om Dead Island (eftersom jag fortfarande lider av rejäl zombiefeber). Jag går ju ändå en datarelaterad utbildning. Men när ingen av dem direkt visste vad det var för något förklarade jag att det var ett spel och vad det går ut på.

Plötsligt var jag en omogen tonåring i deras ögon.

Plötsligt var mina åsikter inte lika viktiga i skolarbetet.

Någon förstod inte hur jag kunde spendera så många timmar framför ett spel.

Vi kom in på World of Warcraft, eftersom jag måste provocera ännu mer och berätta hur många timmar jag lagt på det genom åren.

Fick kommentarer som ”om du hade lagt lika mycket tid på att lära dig ett nytt språk som på det spelet.. tänk hur ditt liv skulle sett ut” ..

Men sitter jag och gnäller på folk som spenderar sina kvällar dreglandes framför True Blood på TV:n? Sitter jag och dömer de som går hem och läser pisstråkiga böcker från artonhundra-aldrig som avslappning? Nej, det gör jag inte.

När jag en timme senare svarade nej på frågan: ”Såg du på Nyhetsmorgon imorse?” satte jag sista spiken i min egen kista.

Nu är jag bara en tjej som är töntig och omogen.

En tjej som hellre dödar zombies än hänger med i vad som sägs i morgonsoffan på TV4.

Betyder det att jag är totalt ointresserad av vad som händer i världen? Betyder det att jag är osmart? Betyder det att jag inte gör något annat än att sitta framför datorn?

Nej.

Men det spelar ingen roll vad jag säger eller gör nu. De har redan dömt ut mig.

0
0
  

Kvällning

Nu sitter jag hemma hos Emelie och Johannes och väntar på att middagen ska bli klar. Vi ska spela Left 4 Dead, annars skulle jag inte sitta här med datorn som ett mongo. Det blir lax i ugn med spenat och parmesan. Så. Jävla. Gott. Och sen blir det som sagt upp till oss att rensa upp gatorna från Zombies halva natten. Är ledig imorgon. Win win win!

0
0
  

Filmmys

image

Sitter hos Emelie nu och tittar på film. Pojkarna hade missuppfattat spelupplägget lite. Vi sätt här, redo att slakta zombies med varsin dator men killarna kom hit och trodde vi skulle spela på Xbox. Men för det första så har Emelie inte något Xbox och för det andra så är det bara knäppisar som spelar fps-spel på konsoll. Så nu blev det en Disneyfilm och popcorn istället. Och vad är grejen med mig och popcorn?! Jag kan inte bara äta ett i taget utan måste proppar hela käften full.. även om jag inte ens svalt de jag har i munnen stoppar jag in fler. Tjockis much?

0
0
  

Uppladdning

Precis som jag ser ut på den här bilden känner jag mig nu. Ska göra ett försök att ta mig ur sängen och laga lite mat. Är lite skakis men tror en stor portion lasagne kan råda bot på det. Jag tänker alltså inte ställa mig och laga lasagne utan slänga en en sån där fryst version i micron. FEED MEEE. Måste ladda upp ordentligt om jag ska orka döda zombies ikväll.

0
0
  

Färdig på Dead Island

Har nu spelat igenom Dead Island. Det kändes sjukt kort, jag är sugen på att slakta mer zombies. Men å andra sidan tror jag inte att jag någonsin kan tröttna på det. Funderar på att spela igenom det en gång till men att specca annorlunda. Jag tänker inte byta karaktär, det funkar inte att välja något annat än den snyggaste tjejen när man spelar sånt här.

För er som fortfarande tvekar på om ni ska köpa spelet eller ej, just do it! Det är helt klart värt 400 spänn! 18 timmar tog det oss att ta oss igenom hela spelet, men då var vi tre stycken som spelade tillsammans hela tiden.

+ Vackra miljöer, hög splatterfaktor, det questbaserade upplägget

- Vapen går sönder för snabbt vilket är sjukt störande

Men nog om Dead Island nu! Emelie och Johannes, när blir det en Left4Dead-kväll?!

0
0