Om tidsinställda inlägg

Jag erkänner, jag tidsinställer en hel del inlägg här i bloggen. Mest för att jag inte vill behöva stressa över att jag ”måste” uppdatera den hela tiden. Men frågan är, hur mycket stör det er? Jag vet att Johannes (Emelies kille) stör sig som fan på att jag tidsinställer inlägg.

Det handlar om 1-2 inlägg per dag som jag skriver kvällen innan. Jag menar, jag vaknar så himla sent så om bloggen skulle komma igång först efter 12-tiden skulle jag tappa massa läsare under morgontimmarna. Så kan vi ju inte ha det!

Så, vad säger ni? Okej med tidsinställda inlägg eller ej? Är det mer okej om man talar om att det är ett tidsinställt inlägg eller är det bättre att upprätthålla ”live-illusionen”?

Nu låter det ju som jag tidsinställer allt, men så är det såklart verkligen inte.

0
0
  

Peace-tecken på bild much?

Vad är det för fel på mig?

Sitter som vanligt och soterar och fixar på datorn när jag inser att jag haft samma pose med mig sen unga år. Önskade att det fanns nån bild på mig som treåring med fingrarna i ett Peace-tecken. Det är lite som med ett duckface, så fort en kamera kommer fram så är man (jag) där med fingrarna och sprattlar. Måste. Träna. Bort.

Enjoy!

17 år.

18 år.

18 år.

19 år (eller 20, minns inte).

19 år.

20 år.

 

22 år.

23 år.

23 år.

23 år.

0
0
  

Det man inte vågar tänka

Varje gång jag är ifrån datorn några timmar så tänker jag ”ååh, jag hoppas jag har mer än X antal läsare på bloggen när jag kommer hem”. Jag vet, det är lite skadat, men jag är ärlig och delar med mig av mina konstiga tankar. Men för att inte bli besviken så tänker jag också alltid, ”neeeej, så många kan det inte vara”, och så drar jag av ett femtiotal.

Men sen när jag kommer hem så är det nästan alltid mer än den siffran inte vågade tänka. Det känns helt galet! För mig blir det ju bara siffror på skärmen, men när man tänker efter lite mer.. Över 400 personer har idag klickat sig in på min blogg. FYRA HUNDRA PERSONER. Det är helt crazy.

Vilka är ni?

Vad gör ni här?`

Jag vet att ingen (eller?) kommer svara på de där två frågorna. Men jag älskar er ändå. Ni gör min dag, varje dag.

0
0
  

Lyxtisdag

Precis kommit hem från gymmet och en sväng på ICA. Csn-pengarna kom ju in idag så jag var tvungen att investera i lite läsk.

Middagen står på spisen ute i köket (nej, jag har spisen i badrummet? Ibland skriver jag så jävla onödiga saker.. like this) och puttrar och jag passar på att blogga såklart. Har tjackat lite kräftstjärtar och tänker njuta av dem på en stor tallrik ångkokta grönsaker. Lyxtisdag!

När jag käkat klart har jag två artiklar att sätta tänderna i som vi ska använda oss av i den individuella skrivuppgiften som ska vara inlämnad på måndag. Jag glömmer nästan bort att vi har individuella saker också nu när vi bara sitter med grupparbetet hela dagarna. Jag ska också betala räkningar och måla naglarna. Och spela Sims. Och blogga. Och svara på lite mail. Och svara på lite sexfrågor. Och vara social med folk på msn/facebook. Och ringa min pojkvän. Och planera nästa veckas träningspass. Och noppa ögonbrynen.

Grönsaker is ready. Dags för mat + lite Big Bang Theory.

0
0
  

Credit is due

För några dagar sedan fick jag ett fantastiskt mail av en kille som tagit tid ur sitt liv för att skriva ett snällt mail till mig. Jag blir alltid lika överraskad och glad och var tvungen att läsa det flera gånger om för att det verkligen skulle sjunka in.

Jag. Min blogg. Den har hjälpt någon. Den har fått någon att skratta och må bättre. Den har fått  någon att känna sig lite starkare och lite mindre ensam med sina problem. Hur fantastiskt är inte det? Ett sånt här mail räcker som bensin för mig att blogga tusen inlägg till. 

Vidare berättade han i mailet att han försöker skicka iväg ett ”Credit is due”-mail en gång i veckan till någon som är värd det på ett eller annat sätt. Förra veckan var det alltså min tur. Jag tycker den här tanken är en riktigt bra idé och tänker börja göra samma sak. Lite Pay It Forward-känsla över det här.

Jag har skapat en ny kategori här i bloggen till ära av det här fina konceptet och tänker börja med att ge min första credit till killen (vet inte om han är så sugen på att vara med här med sitt namn, så jag utelämnar det) som skrev det där mailet och inspirerade mig att börja med CID själv och till alla andra fantastiska läsare jag har. Ni ska veta hu mycket ni betyder för mig och hur glad jag blir över varenda liten kommentar, mail eller tanke. Ni är absolut bäst och jag skulle inte finnas här, på det här sättet i bloggen, om det inte var för er.

0
0
  

Vaken och besviken

Vaknar med en konstig känsla i magen. Något är fel och jag vill hellre somna om än att starta dagen och få reda på vad det är. Jag sluter ögonen igen, försöker komma tillbaka till drömmen jag nyss hade men efter bara några sekunder inser jag att den drömmen är som bortblåst. Med mycket möda tar jag mig upp till sittande position i sängen.

Jag skäms, jag arg på mig själv och ser mig omkring i rummet efter spår av vad jag gjorde igår men hittar ingenting. Datorn står på sängbordet så jag öppnar upp den och drar igång min mysplaylist på Spotify. När jag skriver in lösenordet till bloggen känner jag direkt vad som är fel.

Jag bet av en av mina naglar igår kväll. Så långt ner att det gör ont att använda just det fingret. Blir så irriterad på att jag gör knäppa saker när jag inte lyckas somna direkt trots att jag tagit ett sömnpiller. Visst, en töntig lite nagel tänker ni. Men för mig är det en principsak.

Jag skulle aldrig bita av en nagel när jag ”är normal”, inte efter hur mycket jag kämpat i 23 år med att sluta bita på dem. Förr kunde jag bli lite hög på dem och se konstiga saker, men då var jag ändå lite medveten om att jag var borta. Nu har den känslan försvunnit, så nu gör jag bara konstiga saker, somnar och dagen efter har jag ingen aning om vad som hänt förrän jag hittar bevis för det någonstans och då kommer allt tillbaka till mig. Läskigt.

0
0
  

Gör det igen

Skrev ett inlägg tidigare hur man gör för att dölja finnar på bilder i bloggen. Genom att dra upp ljusstyrkan, kontrasten och sedan hålla ett finger lite diskret över finnen så den inte syns. Det funkade ju bra när jag hade en på kinden, men nu har jag värsta kastmärket mitt mellan ögonbrynen och då blir det genast lite svårare. Se exempel:

Alternativ ett är att låta den del av ansikten du vill dölja vara utanför bilden. Då måste du luta huvudet i en sjukt oskön och ganska onaturlig vinkel. Men vad gör man inte för bloggen??!?!?!?!?!?

Exempel två. Se hur natruligt det ser ut. Nästan som att jag alltid går runt med handen där. Ingen kan misstänka att det gömmer sig en finne stor som en femkrona där bakom.

Okej, en femkrona kanske var lite överdrivet. Nog bloggat om detta, jag måste återgå till att jaga bananflugor i mitt rum.

0
0
  

800+

Vill bara säga hej till alla nya läsare! Jag vet att många av er bara är här för att ni är dåliga och vill fuska på Wordfeud, men några av er verkar komma tillbaka hit av andra anledningar – vilket jag tycker är toppen! Igår blev det nytt besöksrekord här på bloggen (bortsett från den tid jag bloggade på passagen) med över 800 unika besökare. WOOP WOOP!

Skriv gärna en kommentar, är ju sjukt nyfikna på vilka ni är som glider in här! Vad tycker du om bloggen? Vad vill du se mer/mindre av?

Och medan vi ändå pratar om bloggen.. vänta er aldrig uppdateringar innan 10.00 på morgonen, jag är nämligen inte människa innan dess. Zombie.

Och när vi ändå pratar zombies. Hur kan jag fortfarande vara bakis? Godnatt!

0
0