Jag vet att jag överanvänder den här bilden, men tro mig. Det är brist på bilder på mig och Peter tillsammans. Så jag återanvänder den här idag när det är dags för oss att fira 6 år tillsammans. Ni minns kanske att jag skrev om något liknande för bara några veckor sedan, men då ”firade” vi alltså att det var 6 år sedan vi träffades för första gången.
19 april
6 maj
29 augusti
Peter + Alexandra = Sant.
Hihihihihi!
Jag vet att många av er kanske har hört historien förut. Men våran första dejt var på en restaurang inne i stan. Skitgod middag! Jag minns hur jag sa något i stil med ”du vill ändå inte bli tillsammans med mig” och förklarade för honom att jag är impulsiv och gillar att hitta på saker och att jag aldrig kommer låta en pojkvän stoppa mig från att resa, även längre perioder. Gullet sa då att han aldrig skulle låta sig själv stoppa sin flickvän från vad hon verkligen vill göra och att man kan få saker att funka ändå.
Senare på kvällen gick vi vidare och drack drinkar innan vi hånglade hela resan med nattbussen hem till honom. *mellanrum för fri tolkning av vad som hände resten av kvällen*
På morgonen vaknade jag, bakis, lite förvirrad över vart jag var någonstans och i en pöl av mitt eget svett och med 40 grader feber. Jag pallrar mig ur sängen utan att väcka Peter och hittar toaletten och någon handduk som jag torkade av mig med. Sen smög jag tillbaka och hämtade min telefon för att ringa min mamma. Klockan var strax innan 9 på morgonen. ”Mamma, jag är hos Peter. Den där killen jag var på dejt med igår. Jag vaknade precis, jag har feber, jag tror jag ska dö. Du måste komma och hämta mig.” Typ. Som tur var så var pappa redan i närheten på en sväng med bilen för att handla på Bauhaus, så han kunde bara svänga förbi och plocka upp mig. Peter var en gentleman och följde mig ut till parkeringen, men stannade på behörigt avstånd pappa. Haha! Sen var jag hemma med halsfluss i nästan tre veckor, missade min egen mösspåtagning och hela skiten.
Peter hörde av sig och ville ses igen, men min ”ursäkt” i som sagt nästan tre veckor var ju att jag var sjuk. Vet inte om han trodde på mig de sista två veckorna. ”Vill du inte träffas igen så kan du bara säga det..” och jag började verkligen gilla honom så jag fick desperat förklara att jag verkligen var sjuk på riktigt. Svimmade i en hiss på Karolinska å grejer, riktigt illa men också den bästa ”dieten” jag gått på i mitt liv, men på den tiden behövde jag det ju inte. Tror jag vägde 45 kg när jag väl började få i mig mat igen.
Nu kom jag bort från ämnet lite här, men nu vet även ni som inte varit insatta tidigare ungefär hur det gick till!
På min student när vi varit tillsammans i en månad. Räknat från det datum vi ”satte” som vårat bli-tillsammans-datum.
Den här bilden är som sagt från kvällen då vi träffades. Tyvärr en av väldigt få bilder från den kvällen. Tänk om man plåtat lika flitigt med mobilen på den tiden som man gör nu. Eller snarare, tänk om mobilkameran varit något att ha på den tiden..
+150
