England

Rullar till London och Reading Festival med Jessica över helgen. Hörs på måndag! Updates kommer på Facebook (Alexandra Algerydh) eller på Instagram (brunettens)!

Ciao!

  
Skriv en kommentar
spacer

Att resa med Rosa Bussarna

Som jag skrev på Facebook dagen efter jag kommit hem: Jag har precis åkt buss i 25 dagar och det enda jag vill göra är att åka mer buss. Den känslan håller fortfarande i sig, ordentligt. Så jävla sugen på buss! Tänkte skriva lite mer om hur det är att leva på en buss så pass länge med 25 personer man inte känner sedan tidigare.

IMG_0358

BussenEn stor jävla buss som dom har byggt om både invändigt och utvändigt. Stolarna är vända så man sitter fyra och fyra med ett stort bort imellan. På taket har de byggt om så man kan resa taket och slänga en presenning över och sedan sover typ 16-20 personer där uppe på nätterna. Inne i bussen bäddar man ner borden och slänger på en madrass så sover man två och två på madrasserna även inne i bussen. Även när vi reste med bussen så var två sängar bäddade längst bak, så man kunde ligga där och vila även när vi körde.

Alla hade såklart plats för sin stora resväska men också en liten låda uppe i hatthyllorna där man kunde förvara saker man lätt ville komma åt.

IMG_9594

Sova & Äta
Jag sov faktiskt aldrig på taket och det var helt enkelt för att jag var rädd att ramla ner. Inte när jag sover alltså, det är helt safe att sova där uppe på det sättet, men jag är så drogad på nätterna av mina mediciner, så om jag måste gå upp och kissa eller något så ramlar jag runt ganska duktigt. Hade ingen lust att snubbla på stegen på väg ner och bryta något.

Vad det gäller ätandet så blev vi indelade i såkallade matlag. Så var fjärde dag fick man gå upp lite tidigare än de andra tillsammans med de fyra i sitt matlag för att fixa frukost åt alla. Kaffe, te, mackor, gröt, flingor, frukt osv. Frukosten var mycket bättre än jag väntade mig, även om jag inte tog mig upp för att äta frukost så himla många gånger. Ibland lagade vi lunch också, och några middagar ingick, annars fick man betala sin egen mat på restauranger och sånt. Alla länder vi besökte var väldigt billiga, varjefall maten så det var helt ok.

Vi hade ett taklag också. Deras jobb var att resa taket och förbereda för att sova där. Och på morgonen när man skulle resa vidare så skulle dom såklart riva taket också. Jobbigt som fan verkade det, men dom slapp ju laga mat varjefall.

IMG_9823

Människorna
Jag älskade att bli inkastad i en buss med människor jag aldrig träffat. Det blir en så himla speciell och rolig känsla. Första dagarna var ju den största paniken att komma ihåg vad folk hette. Jag trodde aldrig jag skulle lära mig men efter bara fyra fem dagar så satt namnen som en smäck!

Första kvällen visste jag ju att vi skulle sova två och två men det var ju upp till oss själva vem man skulle sova med. Jag hittade en jättesöt liten iransk kvinna, lite äldre, så vi bestämde oss för att sova tillsammans och det gick hur bra som helst. Sovsäck och skavfötters. Jag trodde det skulle va mer trångt än det var men jag sov som en gris.

Varje dag var det ju olika aktiviteter och sevärdheter man skulle besöka. Det var kul att det liksom inte blev några fasta grupperingar utan alla kunde hänga med alla. Och ville man gå själv några timmar var det inga konstigheter heller. Självklart var det några man kanske hängde lite mer med men jag kunde utan svårigheter umgås med precis alla. Dessutom är det kul med nytt folk för man får lära sig så mycket nytt och berätta alla historier som ens kompisar här hemma redan hört sjuttioelva gånger.

Visst, det var ibland det kändes lite trångt, men jag tycker sånt är kul också. Allt som är annorlunda än det man har hemma är spännande och kul. Alla är lika svettiga i bussen, alla är lika fula. Allt handlar om upplevelsen man upplever tillsammans – allt är inte en jävla skönhetstävling som precis allt allt allt här hemma känns som. Fantastisk känsla.

Kort och gott rekommenderar jag alla att resa med Rosa Bussarna. Can’t wait tills jag får göra det igen! <3IMG_9135

  
Skriv en kommentar
spacer

På bättringsvägen

Pjuh. Nu har jag legat hos mamma och pappa sen i lördags. Kan inte minnas att jag någonsin mått så jävla dåligt som jag gjorde i lördags, så det känns skönt att jag äntligen börjar känna mig bättre. Sakta men säkert! Ska på återbesök på sjukan imorrn. Sen är det bara att ta det lugnt och ladda upp inför England och Reading Festival! Vi drar på torsdagkväll och festivalen börjar på fredag – SATAN vad kul vi ska ha jag och Jessica!

  
Skriv en kommentar
spacer

Vill inte

Hej bloggisen. Ligger hemma hos föräldrarna i Nynäshamn och mår pissdåligt. Verkligen PISSDÅLIGT. Tydligen är mina njurar lite fucked up så för att inte åka på en blodförgiftning så måste jag vila å äta meds å ha feber och ont i hela kroppen. Va på akuten igår. Blööörgh.

Dessutom missar jag årets jävla fest ikväll. Döda mig.

20140816-190917.jpg

  
Skriv en kommentar
spacer
spacer

Would I do the same thing to you?

Du är inte skyldig mig ett skit men jag är trött på att känna som att bli av med mig var det bästa som någonsin hänt dig. Det kom aldrig några frågetecken. Okej, tack och hej. Denna enda ångern och viljan att förändra kom från mitt håll. Inte välkommen tillbaka. Någon annans ansvar. Upptagen.

”Jag är ute bara :)”

  
1 kommenter
spacer
spacer

Lets do this!

Det är mycket nu! I helgen fyller Jessica år och det ska självklart firas med livets fest! Hon har gått all in med ballonger och fiskdamm och hela grejen, ska bli SÅ kul. Men ja, hon ska ju baka å grejer, så idag ska vi iväg och handla och sen städa här hemma. Jag ska jobba lite också och sen ikväll ska vi iväg på ett event och efter det ska jag till Zanna och klippa hennes hårt. DET ÄR MYCKET NU! Men det känns kul ändå.

Man kan ju ha såna där dagar när man inte orkar någonting och sen har man såna dagar när man orkar allt. Jag har en orkar-allt-dag idag. HEJJA MIG! Vad har du för typ av dag idag?

  
1 kommenter
spacer

Tisday

Måste sluta blogga på nätterna, jag blir för jävla emo. Hur som helst så känner jag mig bättre idag och ska jobba i någon timme nu innan jag rullar till Peter för att hämta post och snacka lite om våra resor – ska bli mys.

Vaknade och var helt täppt i ENA närborren, finns inget värre. Hittar inte min nässpray heller, så nu sitter jag här och flåsar och suckar som en idiot.

Okej, dags att sätta igång! Artiklar ska skrivas, snor ska snytas ut, kläder ska sorteras, godis ska ätas, promenad ska gås. Det är mycket nu!

  
Skriv en kommentar
spacer

Mer från Centraleuropa

Här står vi parkerad utanför Berlin. Jag och några andra hoppade på tunnelbanan in till city och köpte en 24-timmarsbiljett, för att det bara kostade några kronor mer än en enkelbiljett. Dum som jag var så trodde jag biljetten skulle gälla i 24 timmar utifrån den tid som automaten stämplade på biljetten när jag köpte det. Men icke. Man skulle stämpla den i ytterligare en automat. Så det blev fins 40 Euro i böter när jag var på väg hem till bussen på egen hand senare på dagen. Fick ju världens panik och kontrollanterna var otroooooligt otrevliga. Började fan gråta. Så ja, nu hatar jag Berlin. Typ.

IMG_0726

Visst är bussen fin? Vill flytta in i den på heltid. Idag fick jag dessutom mail från Norwegian som hälsade glatt ”Om 20 dagar är du i Miami!” Jo jag tackar ja, det ser jag fram emot!

  
Skriv en kommentar
spacer

Beam me up Scotty

Nu är jag här igen. Begraven under tusen tankar, tusen känslor och paniken som aldrig tar slut. Inte så mycket att göra åt saken egentligen, borde sova. Petade precis i mig mina mediciner. Typ sex timmar försent, som vanligt. Kan det vara därför jag blir konstig när jag är vaken länge (om jag inte är full)? Nä, så snabbt kan det väl inte gå. Det är nog bara mitt vanliga crazy, allt går ju inte att skylla på diagnoserna. Lite cray cray får man vara ändå. Tror jag. Ja, så måste det vara.

Jag är trött på att vara svettig och klibbig. På bussen brukade vi prata om ”klibbiga klubben” för att alla var precis lika svettiga och äckliga. Nu när jag är tillbaka i Stockholm så är man omgiven av fräscha människor. Nyduschade, nyparfymerade, solbrända, semesterfirande, smala, svincoola människor. Jag känner mig som en turist eller en alien som för tillfället är här för att spana på mänskligheten. Titta, försöka förstå, försöka härma, låtsas för att passa in liksom. Det går sådär.

Dumt nog så är jag som mest kreativ om nätterna, så det är nu jag sätter mig med jobb och planering av mitt liv och bokskrivande och sånt. Har lägenheten för mig själv så det är bara jag om mina ord. Och lite musik. Och saft, ni vet såndär saft från en stor bunk som typ inte kostar någonting. Det är min lilla trio här ikväll. Saften, paniken och jag.

 

  
Skriv en kommentar
spacer

3 vanliga frågor om mitt hår

Det är många som hör av sig eller kommenterar och har frågor om mitt hår – vilket såklart bara är roligt! Kul att ni verkar gilla det lika mycket som jag gör! Känner mig så hemma i färgglatt hår att jag inte kan fatta hur jag gick 25 år (mer eller mindre) som brunett. Och nej, jag tänker inte byta namn på bloggen – haha, sånt är jobbigt.

Men hur som helst. Här kommer de vanligaste frågorna och mina svar.

1. Vad använder du för färg?
Jag använder färger (toningar) från Directions eller Manic Panic. Just nu har jag två burkar från Manic Panic i håret med nyansen ”PURPLE HAZE”. Tidigare har jag kört på en färg från Directions som heter ”DARK TULIP”. Sedan blandade jag båda dom färgerna och fick en snygg blandning. Se bilder nedan.

blandat

Här har jag en blandning av två färger i håret. ^

purple

Här har jag bara färgen Purple Haze. ^

2. Hur färgar du håret?
Jag är ju brunett egentligen och såna här färgstarka toningar sätter sig typ inte på hår som inte är blekt. Så först fick jag verkligen bleka ”sönder” håret så jag blev jätteblond. Tror jag använde 3 eller 4 kartonger blekning. Och ja, klart det sliter på håret men eftersom toningarna går ur (mer eller mindre) så kan jag använda massa kul färger länge framöver och behöver bara bleka om rötterna och inte hela håret. Jag har har känslig hy och därmed också rätt känslig hårbotten, så när jag blekte håret gjorde det rätt ont. Det svider och kliar liksom, men det går över. När jag väl ska färga/tona håret så blandar jag ut färgen i en bunke med typ en halv deciliter balsam och sedan geggar jag in det ordentligt och låter det verka i typ en timme, lite mer innan jag sköljer ur det.

directions manic1

Färgerna finns att köpa här och här. Och bor du Stockholm kan du kila till Blue Fox eller Shock på Drottninggatan och handla färg där.

3. Hur får du färgen att hålla så länge?
Det handlar om att underhålla färgen. Jag har en violett-färgbomb från Redken som jag har i nästan varje gång jag tvättar håret (som jag försöker göra så sällan som möjligt – torrschampoo is your friend). Sen har jag i ny färg ca en gång i veckan. Det bleks ur rätt snabbt, speciellt nu på sommaren med all sol och om man duschar ofta eller badar i saltvatten till exempel. Om man inte ”underhåller” färgen så bleks den ordentligt på typ bara några veckor. Se bilder nedan.

en vecka

På bilden ovan är färgen bara tre dagar gammal. På bilden nedandör har jag inte färgat håret på 26 dagar.

moi

Fler frågor på det?

  
Skriv en kommentar
spacer

Lite bilder från Europaresan

Resan var underbar och jag saknar redan alla sköna människor som jag lärde känna. Går inte riktigt att beskriva känslan av att bara bosätta sig i en buss med 25 andra personer som man aldrig träffat tidigare och sedan bo så trångt och leva på varandra under fyra veckor. Kul kul kul!

IMG_0267

Jag och supersnygga Göteborgs-Malin, bilden är tagen i Budapest.

IMG_9142

Busstopp någonstans i Bosnien.

IMG_9762

Det här är då Hitlers ”Örnnäste” som det kallas. Jag hade alldeles för höga förväntningar och trodde jag skulle få se något autentiskt och coolt, men icke. Huset var en enda stor restaurang och man fick inte gå in om man inte hade ett bord och skulle äta. Sen ser ni ju på bilden hur det förstört allting med massor av Pepsi-parasoll och skit. Jag blev verkligen sååååååååå besviken. Har drömt om att åka dit i många år. Oh well. Utsikten kunde man ju inte klaga på varjefall och det blev en vacker och brant promenad ner till buss-stationen. (På vägen upp åkte vi hiss).

IMG_9746

 

  
Skriv en kommentar
spacer

Det går halvbra

Försöker komma i ordning lite här hemma, packa upp och sånt. Det går helt klart medium. Slänger ur alla grejer ur väskan upp på soffan. Viker en tröja. Kastar ett par trosor i tvätthögen. Går till datorn och byter låt. Tittar på klädhögen från en ny vinkel. Kollar Instagram. Plockar upp en strumpa som råkat hamna på golvet och lägger den överst på högen. Dricker lite cola. Sliter ut en kjol som jag glömt att jag köpt och ler för mig själv. Viker den fint och lägger den åt sidan. Skickar ett sms. Byter låt igen. Suckar högt och kollar på klädhögen igen.

  
Skriv en kommentar
spacer

Fredagskvällen

Var på bio med min kompis Linus idag, båda var superpeppade på att se Guardians of the Galaxy, så den fick det bli. TOPPENRULLE! Älskar den. Skrattade högt maaaaassa gånger. Se den!

Imorgon ska jag nog bara ta det lugnt och jobba lite och skriva lite på boken. Fick massor av inspiration under Europaresan, så nu ska jag sätta igång ordentligt igen. Har faktiskt inte skrivit speciellt aktivt på tio månader och det är fan inte okej. Innan jag är 30 ska skiten vara utgiven, det är MÅLET. Drömmen liksom.

Nu blir det ett avsnitt Band of Brothers och sedan sova. Har precis börjat se om den serien för elfte gången, tröttnar aldrig. Så bra.

Godnatt!

Guardians

  
Skriv en kommentar
spacer

Om Auschwitz-besöket

Förra veckan var vi i Polen med den rosa bussen och fick besöka Auschwitz/Birkenau Memorial. Jag vet inte ens hur jag ska börja beskriva känslan i kroppen och själen när man gick runt där. Det här kanske är en tung grej att börja sin semesterberättelse med men det är utan tvekan den upplevelse som verkligen etsat sig fast i mitt minne.

Vi hade en jättebra guide som ledde oss runt i mer än två timmar. Jag kan inte minnas när jag gick så länge utan att le senaste. Kan inte minnas när jag gick så lång tid utan att ha en enda sång i huvudet. Istället gick jag runt där och sög in alla intryck och blev förfärad av den ondska och det hat som en gång levt där. Jag grät flera gånger.

I ett av rummen vi besökte låg tusentals skor från några av de som föll offer för Hitler och hans nazi-germany. Barnskor. Barnkläder. Vi snackar systematiskt mördande av spädbarn, män, kvinnor, handikappade, homosexuella och judar. Vi fick till och med gå in i en gaskammare (den enda som är intakt). Innan vi gick in sa guiden att han inte tänkte prata där inne av respekt till alla som dött där. Ett rum. Två dörrar. 2000 människor fick plats och 20 minuter senare var alla döda. I rummet intill fanns krematoriet.

Den välkända skylten var någon mindre än jag hade väntat mig. Jag vet ju att skylten blev stulen för några år sedan men jag är osäker på om dom fått tillbaka den eller om det är en replika som sitter där.

arbeitbirkenau

A few days ago I went to the Auschwitz-Birkenau Memorial museum in Poland. The tour was almost 2 hours long and I cried on and off during the whole walk around the concentration and extermination camp.

I think I was 11 when I first read Anne Frank’s diary and wanted to learn more about World War II and the terrible and many unbelievable crimes of Hitler and his nazi Germany.

Walking around on the grounds where so many people were killed was a very weird feeling. I wasn’t smiling for a second during the 2 hour tour. I wasn’t singing any songs in my head like I always do. I just.. I don’t even know how to explain the feelings and thoughts going through my head at the time.

That’s why this picture took me a few days to post. It was taken inside one of the houses used for hosting prisoners during the war. All of them civilians, most of them jews waiting to be murdered.

I had to write this, beacause there is no way I could just post this picture like any other picture I publish on Instagram. And I can’t believe there are people out there saying the Holocaust never happened. I don’t want to live on this planet anymore.

Such unbelievable evil. Such unbelievable hate. A part of the tour was showing us shoes of the victims found on the site by russian soldiers when they liberated the camp in 1945. Men, women and baby shoes, lots of ‘em. Seeing that made tears just stream down my face.

May they all rest in peace and may the world never forget.

  
2 kommentarer
spacer
spacer

Nu börjas det..

Sitter hemma och jobbar vid datorn. Känner att det börjar bli lite väl varmt i rummet, så jag sneglar mot balkongdörren som står minimalt öppen. Så jag reser mig, går fram till dörren.. STÄNGER den ordentligt och går tillbaka till datorn. En minut senare tittar jag upp mot dörrjävlen och undrar vad det är för fel på min hjärna.

  
Skriv en kommentar
spacer

Nu kör vi igen

Det känns så himla konstigt att vara hemma igen, trots att jag inte var borta så länge. Men men, nu är det massor jag måste ta tag i. Adressändra, söka jobb (behöver mer jobb), städa och rensa, leta boende och sånt. Ska försöka bli inbokad på flera föreläsningar om bipolär sjukdom och borderline nu till hösten också. Skulle va så kul att fortsätta på det spåret!

Det finns såklart massor jag måste berätta för er men det kommer bli grötigt om jag tar allt i ett inlägg, så det får bli några godbitar här och där nu framöver istället. Ska föra över alla bilder till datorn också – det är mycket nu! Men först – frukost! Japp, jag vaknade nu.

  
Skriv en kommentar
spacer

HEMMA

Hej Sverige, Hej Stockholm! Nu är jag hemma. Imorgon kommer bloggen komma igång som vanligt igen och jag har så mycket att berätta för er.

#älskarlivet

  
Skriv en kommentar
spacer