Jag är en liten tös som ursprungligen kommer från Nynäshamn, en liten stad som ligger sex mil söder om Stockholm. Där spenderade jag mina första 19 år i livet tillsammans med mamma Maria (42), pappa Ronny (52) och lilla-plutt syster Daniela (20). Ett av mina första minnen är från en varm sommardag nångång i början på 90-talet. Jag sitter på en filt och äter äpple, är liten och söt. Man skulle kunna säga att det gått utför sedan dess. Jag gick på dagis, började skolan, började gymnasiet i Haninge och skaffade mig mitt första jobb som 14-åring. Jag räknar inte att sortera skruvar i pappas garage i utbyte mot en piggelin som riktigt arbete.

I grundskolan var jag en riktigt plugghäst men lagom till gymnasiet började så hade musten gått ur mig och skolan kom i elfte hand. Jag gick väl mest och väntade på att mina bröst skulle börja växa. Många långa nätter framför datorn (playahead, msn, unreal tournament) senare så var det nästan dags att ta studenten. På klassens första skiva träffade jag min stora kärlek Peter. Året var 2006. En kort tid senare flyttade han in i mitt lilla flickrum och vi spenderade en superhärlig sommar tillsammans på 16 kvadrat. Den 29/8 2006 förlovade vi oss.

    

På den här tiden jobbade jag som butiksbiträde i en Filmkedjan-butik och extraknäckte som barnflicka för en familj inne i Stockholm. När jag inte jobbade roade jag mig med att dricka min kroppsvikt i alkohol och dansa bort nätterna. I november/december hakade jag på en reseledarutbildning för STS och hamnade i Bad Gastein, Österrike. Det var både extremt kul och krävande. Tyvärr blev jag inte en av de få som blev erbjuden en tjänst för STS efter utbildningens slut. Så jag åkte tillbaka till Nynäshamn och butiksjobbet. Lagom till påsk 2007 hade mamma och pappa köpt en bostadsrätt till mig och Peter, som vi hyrde av dem i andrahand. När sommaren kom fick jag jobb på Destination Gotland och sommaren jag spenderade där i hamnen i min blåa uniform blev ett minne för livet!

Till hösten fick jag den underbara idén att åka till London på obestämd tid. Så jag plockade på mig alla pengar jag hade. Ca 3600 kronor och hoppade på en Ryanair-flight till Stansted. Om sommaren på DG var rolig så var det inget jämfört med hösten i London. Jag fick jobb på en av Londons (då) hetaste barer - Vodka Revolution och rivdes som bara den. Samtidigt jobbade jag i cafeterian på vandrarhemmet där jag bodde för att få sängplatsen gratis. Ungefär tre månader spenderade jag tillsammans med pryda franska flickor, galna kanadensare och sliskiga italienska divor. Livet var lätt och vackert och helt i min smak.

    

Lagom till våren 2008 var jag hemma i Nynäshamns igen. Så sent som i mars månad kom jag på min nya plan - att åka till USA som barnflicka. Planen gick i lås och jag hamnade hos en supertrevlig familj i Seattle på den amerikanska västkusten. Redan innan jag åkte hem hade jag kommit i kontakt med en familj att arbeta hos när jag återvände till Stockholm. Jag hade även bokat in en provspelning för en (liten) filmroll! Jobbet som barnflicka passade mig perfekt och jag spenderade större delen av den hösten i Humlegårdens parklek. En vecka spenderade jag också i Trollhättan där vi spelade in "Prinsessa". När familjen jag jobbade hos flyttade till Malta i Oktober så åkte jag med dem och bodde där i lite mer än en månad innan jag flyttade hem igen.

Denna gången blev mitt hem Haninge, som inneboende med Peter och hans bästa kompis. Jag hade vid det här laget hittat tillbaka till dataspelandet och World of Warcraft blev min nya drog. Julen 2008 var jag arbetssökande om än en lat sådan. Men lagom till det nya året blev jag kallad till ännu en provfilmning - denna gång som programledare för tävlingsprogrammet Jackpot. Jobbet blev mitt och jag blev kvar lite mer än ett år som programledare och sändningsproducent på en sjukt rolig arbetsplats.

    

Påsken 2009 köpte jag och Peter äntligen våran första, helt egna bostad. En tvåa på 67 kvadrat i Handen fastnade vi för. Nära till centrum, nattbussar och en Statoilmack som har öppet dygnet runt är precis vad jag behöver. Nästan en miljon fick vi ge för den nya lyan men det var värt varenda liten krona. Samma höst flyttade min bästa vän Emelie till Umeå för att bli lärare och jag åkte självklart och hälsade på henne där.

Det är så svårt att komma på allt man vill ha sagt när man skriver en sånhär text. Jag har ju inte fått med alla galna fina minnen tillsammans med mina vänner. Eller alla små-resor hit och dit. Eller att jag har spelat och sjungit i ett band, att jag jobbat på Hultsfred, att jag varit med på radio (och pratat om bloggar) eller tagit hand om 8 katter när jag bodde i en etta! Det finns så mycket mer att berätta, men skrivandet här måste ta slut nån gång.

Nu, hösten 2010 har jag precis kommit tillbaka till arbetsmarknaden efter 6 månader i koma. Några dagar inlagd på psyk och massor av mediciner senare så känner jag mig äntligen på väg att bli hel igen. Diagnosen heter bipoläritet och det är något jag smått börjar lära mig leva med. Alla dagar kan inte vara bra dagar, men så länge jag har mina fina vänner, underbara familj och världens bästa fästman tillika sambo med mig kan jag klara allt.

Jobbar just nu som redaktionschef på Ungdomar.se och trivs sjukt bra!




Sedan hösten 2005. Mina tidigare bloggar:
Alexandra's Värld
Xinky
Brunettens Blogg
À le xandra @ Ungdomar.se

    

Ni når mig på: alexandra.algerydh@hotmail.com

Just nu, halvt vaken och osminkad. Mest trött.

Jahapp. Då var det en ny dag då. Fan va tiden går fort! Jag blir alldeles snurrig eftersom jag hela tiden tänker; Okej, där försvann ännu en dag som jag aldrig får tillbaka. Det är inte helt hälsosamt att alltid tänka så. Hur som helst, jag somnade ju som en sten igår - som vanligt tack vare mina sömnpiller. Syster har sovit över här två nätter också. Ska se om jag kan få henne att laga frukost till mig nu...

Jag, Grete, Stasse



Björn, Jag, Pärlan (ja, hon heter så på riktigt!:) Stasse och Oskar.

Sitter och kollar igenom massa gamla bilder från hösten 2008. Det var då vi spelade in Prinsessa och det var så sjukt roligt! Första kvällen när vi kom till Trolhättan och skulle börja spela in så hade vi en asfet kräftskiva och alla blev kastrullfulla och lärde känna varandra. Sen var det upp tidigt och sitta å bli sminkad och vara bakis. Hänga på varandras hotellrum och spela gitarr och leka allsång på skansen. Minns speciellt en kväll efter vi spelat in en scen.. vi beställde pizza och spelade fotboll och det började ösregna. Men vi struntade i det och spelade vidare - tills det började blixtra och åska och ingen vågade vara ute på planen längre. Då gick vi tillbaka till hotellet allihopa och satt i en blöt hög på min och Gretes soffa och snackade strunt.

Värsta minnet var första morgonen, efter kräftskivan. Jag hade blivit magsjuk och kräktes HELA natten. Speciellt jobbigt var det på repetitionen när jag var tungen att springa ut och spy tre gånger så hela teamet fick vänta på mig. Pinsamt! På eftermiddagen var jag helt slut och låg bara i sängen och sov. Alla andra var ute och käkade middag. Söta Grete väckte mig när hon kom tillbaka till vårat rum och hon hade köpt med sig blåbärsoppa! Dagen efter det mådde jag nästan helt bra igen, men man blir så himla slut i kroppen av att spy en hel dag, så jag var lite skakis. Men jag tror kicken av hur roligt allt var höll igång mig!

Sen efter en vecka var inspelningen över för min del och gänget splittrades för vinden. I två veckor! Sen festade vi tillsammans varje helg i två månader. SJUKT KUL! Nu träffar jag dem inte längre, vilket är synd. Jag vet att de flesta av dem fortfarande ses, men sen jag fick mitt lilla sammanbrott förra hösten så har jag inte klarat av att träffa folk och därmed tappat kontakten med nästan alla mina vänner. Le suck - men jag är nöjd ändå, för alla fina minnen jag har med dem. Tack för dem (:

För att svara på ovanstående kommentarer.. Jag handlade på H&M för ca 16500:- under perioden Augusti 2009- Augusti 2010. I år är jag inte ens i närheten av en fjärdedel av det. Kanske ännu mindre. Man anpassar shoppingvanorna snabbt efter sin inkomst. Vilket är en jävla tur, don't ya think?

Har precis varit världens sötaste flickvän och gjort ett handgjort kort till älsklings födelsedag! Så kul att få plocka fram min lilla pyssellåda med glitterpennor och färgade papper och roliga stamps å sånt! Det bor utan tvekan en lite dagistjej i mig som inte fick kladda tillräckligt när hon var liten.

Nu när jag städat rent köksbordet, som var platsen för min kort-making-triumf, så är det dags att börja med middagen. Jag har blivit en riktig hemmafru! Tvättar, städar, ser till att maten står på bordet när my man kommer hem. Börjar nästan misstänka att han inte vill att jag ska hitta något jobb så jag kan vara hemma och ta hand om allt hela dagarna. Oh well. Som sagt, dags att sluta blogga och börja planera middagen!

Jag: WOHO!
Daniela: Vad?
Jag: Vi har persienner i köket.
Daniela: Okeeej. Å du har bott här i 1,5 år?
Jag: Ja. Hurså?

När jag började med mina mediciner för snart ett år sedan så började jag vandra på en väg som gick rakt åt helvete. Rent fysiskt alltså. Det säger egentligen sig självt. Piller som har bieffekten "ökad aptit" i kombination med noll självkontroll och soffliggande = tjock. Okej okej, alla ni pk-pojkar och moraltanter kan plocka upp hakan från golvet nu. Jag är väl medveten om att jag inte är sjukligt överviktig och att man inte får prata om sånthär. Men jag jämför BARA med mig själv och det är TUNGT (ha ha ha) att gå upp 12 kg på ett år. Jag vet att jag kan må bättre, vara snyggare och ha bättre självkänsla, så jag tänker fixa tillbaka det! 

Nu ska det bli ändring här! På tio dagar har jag gått ner två kilo och jag planerar att gå ner 10 till innan jul. Det kanske låter omöjligt, men det ska gå! Därför har jag varit på apoteket och köpt fiber-piller som gör att man blir mätt mycket snabbare. De sväller nämligen i magen! Jag har även börjat med att enbart äta (lite) godis på helgerna. Att inte dricka läsk och att äta på regelbundna tider. Enligt min läkare så spelar det mindre roll VAD man äter och mer NÄR man äter om man vill gå ner i vikt. Alkohol är också en stor bov, så på de senaste tillställningarna jag varit på har jag inte druckit alls. Kommer även utnyttja så mycket av mitt gymkort som jag bara kan innan det går ut i november och jag inte kommer förlänga det.

Enda problemet var att jag igår gjorde marängsmet och åt två dl av det innan jag kom på hur sjukligt det är att ge efter för sockersuget på det sättet. Så då tog jag en sömntablett och la mig i sängen istället. Så det får bli mitt trix när jag blir FÖR hungrig på kvällarna. Äta sent på kvällen är tydligen det dummaste man kan göra. Men det är ju då det är som godast att käka! Vafan.. Men nu är det slut med återfallen. Nu ska jag vara stark. Ni vet, inte som Pippi utan stark, stark som i STARK!

Stark är också ett jävligt fult ord.

Bara för att Peter skrattade åt mig igår när jag sa att jag går upp klockan nio. Se, jag är vaken! Daniela håller på och värmer risgrynsgröt åt oss. Frukost - sen blir det jobb! Skönt att jobba hemmifrån så jag kan blogga och lyssna på vilken musik jag vill!

Vem sa att det måste vara svårt att laga en skitsmarrig middag? Igår svängde jag ihop de här små biffarna och det blev nonnomnom! Det är verkligen inte svårt!



Tina köttfärs, eller köp färsk. Ner med den i en liten bunke och på med ett ägg. Krydda så mycket du vill. Jag körde på svartpeppar och en rätt stark paprika-krydda. Salt också! Sen plockar du fram lite potatis, gärna stora sådana och skär dem i klyftor. Koka i vatten och salt typ 3-4 minuter. Lägg dem sedan på i ungssäker form och häll smör över dem och gojsa runt. Grilla sedan i ugnen i ca 25 minuter på 225 grader, eller tills de fått en såndär härligt gyllenbrun färg!



Forma till dem till söta små köttbullar eller biffar eller hamburgare eller vad du nu är sugen på att forma dem till. INGET SNUSK NU, det räcker med dom där fula godisförpackningarna! Stek dem på medelhög värme i massor av smöööör. Onyttigt och bra!



Sen när du stekt biffarna tills de är bruna och fina så har du en stekpanna full med sås och smak. Häll på lite matlagningsgrädde och random grönsaker. Jag kör på rödlök och champinjoner eftersom det är det GODASTE SOM FINNS! Peppra lite mer också när du ändå håller på! Gordon Ramsey-style. Go nuts med pepparkvarnen bara, det är kul - jag lovar!



Jag valde att servera med tsatsiki eftersom även det är sjukt gott. Sen majskolven var bara för mig. ÄLSKAR majs. Skar en paprika i två delar för att få till en liten söt behållare åt såsen.



Varför ser det aldrig lika gott ut på bild som det gör i verkligheten? Men det var det varjefall. Gott alltså!

Smaklig måltid!

 

Hade jag varit 14 år nu hade jag kastat mig över dom här skorna. Speciellt med tanke på att de var nedsatta till halva priset! Zomg. Var uppe i centrum och fixade en present till Älskling som snart fyller 25 - den gammmmmmlingen! Nu ska jag bara komma på något smarrigt till midddag och hitta orken att laga det!

Kolla även på den högra bilden. De skyltade om på H&M, men jag tyckte det såg ut som att dekoratören gett upp livet. Tycker ni inte?

Jag vet inte om det har med min rastlösa personlighet att göra men jag måste ju alltid pilla med något. Ni vet sånadär människor man hatar, som alltid vickar på stolen, tuggar på pennor, stampar med foten och biter på naglarna? En sån människa är jag. Jag vill inte vara det - men så är det. I helgen var vi på partajj och jag fick en okontrollerbar impuls att bygga ett litet Inka-slott av mina salta pinnar. Inte bara mina, jag tog tillslut slut på hela förpackningen. Om jag åt up dem alla eller la tillbaka dem? Det minns jag inte.. Men gissar på att jag käkade upp dem. Jag äter ju allt och allt och allt nu för tiden.

Jag underar följande; är det jag som är översexuell eller tycker ni också att de här godisarna har snuskiga fodral?

Så. Hösten är officiellt här nu. Jag personligen har dock haft höst i mer än två veckor. Det känns i luften. Det luktar höst, det känns höst och det är okej. Jag gillar hösten. Att få bära lager på lager och gosa in sig i en fet halsduk. Oh well.

Jag är vaken! Det är ovanligt för att vara mig, vid den här tiden. Men det känns också okej! Skönt att vara uppe å få saker gjort. Det enda som är lite jobbigt med att gå upp tidigt är att dagen utan Älskling blir så lång. Dock så är det skönt att vi kan gå och lägga oss tillsammans nu när jag inte sitter uppe hela nätterna.

Dags att jobba lite, men lär ju blogga snart igen. Beroende.

Tack för det! Precis vad jag behöver nu när jag är fattig. Presentkort!

Jag blir så trött. Nu är det snart dags för val. Det blir det andra valet sedan jag blev myndig och jag har fortfarande inte koll på vad jag egentligen tycker. Eller jo, jag vet vad jag tycker men inte vilka partier som tycker som jag. Allting bara drunknar i pajkastning, tomma vallöften och stereotyper. Är man vänster måste man hata Stureplan och klä sig som en lodis och bo på söder. Är man moderat så måste man hata alla som är arbetslösa, ha backslick och vara rik. Eller?

Idag var jag inne i stan såg massor av plakat och valstugor. Gratis godis, pennor och pins. Åsikter, åsikter och åsiker. Men jag orkar inte sätta mig in i hela debatten. Kan ingen tala om för mig vad jag ska rösta på? Det känns så hemskt pinsamt att rösta blankt, så det tänker jag inte göra. Här lever man i ett vackert fritt land där man har möjlighet att påverka, det kan man inte bara kasta bort.

Det enda som dyker upp i huvudet på mig när jag tänker "politik" just nu är följande;
För mig är det viktigt att det finns ett socialt skyddsnät. Att folk inte trillar mellan stolarna och glöms bort. Alla har rätt till ersättning och vård för att kunna klara vardagen. Vi ska inte sparka på de som redan ligger. Jag har ju själv varit sjukskriven och vet att det inte är någon barnlek eller något man rår för. Jag längtade nästan varje dag tillbaka till arbetet. Det är också viktigt att man sätter dit folk som satt i system att utnyttja systemet. Det ska inte vara mer lönsamt att ligga hemma med sjukpenning än vad det är att arbeta. Mer energi och pengar måste läggas på att sätta åt dem som fuskar. Det är ju dem som gjort så att de som verkligen är i behov av hjälp har hamnat i byråkratitrassel. Så kan vi inte ha det.

Det är så trist att inget parti känns självklart för mig. Tycker gott någon kan starta ett mörklila parti och blanda det bästa från alla parter för att få ihop ett BRA mellanting. Jag får nog göra som förra valet och köra uteslutningsmetoden. Läsa igenom partisammanfattningarna och sedan välja bort dem en efter en tills bara ett kvarstår.

Någon som vågar berätta vad de röstar på och varför?